Blog Image

Callencos blog

2010-09-26 Veterinärkoll efter sommaren och valpplaner 2011

doggies Posted on Sun, September 26, 2010 20:23:21

I torsdags hade Virre och jag tid för att kolla upp läget med hans knä efter sommaren och simningen. Som vanligt sprang han in med “flaggan i topp” och in i varje öppet rum tills vi kom rätt. Vi väntade bara i några sekunder så kom Sophie, vår veterinär. Gissa om Viruz blev glad!

Hon ville börja med att se rörelser innan hon skulle börja bända och vrida. Vi både gick och travade för henne och det hon såg var hon MYCKET nöjd med !!!
Vi gick sedan in och skulle kolla mer ingående i lederna, medan hon gjorde det så försökta Virre sätta sig i knät på henne hela tiden, hon satt ju faktiskt på golvet haha. När hon var klar så sa hon “du är så duktig” och fick en rejäl tung-kyss tillbaka. Till och med så djurskötaren fnissade till och utbrast “va gullig han är”. Han vet det, svarade jag med glimten i ögat.

Vi pratade lite om simningen och jag skröt om att han minsann simmar 20 minuter nu. Trött blir han, men peppar peppar inte halt. Lite stel ibland men då ökar vi inget gången efter. Jag nämnde att han tyvärr luktar hund nu för tiden (enligt min näsa luktar han pest) eftersom han simmar 2 gånger i veckan, jag som är van att Belgarna aldrig luktar hund alls. Herregu’ jag kan ju aldrig skaffa en annan ras, man är så bortskämd. Veterinären replikerade SNABBT att “skulle jag ha en hund som Viruz så skulle inte jag heller byta ras”. Gissa om det värmde i mitt hjärta!!!!!
Det är så skönt med Sophie, för hon går att läsa rätt bra i ansiktet och hon LÖS verkligen av glädje efter att ha träffat Virre nu och sett hur bra det går. Jag vet att hon även har pratat med Lisa om det (vår agilitykompis Lisa jobbar ju på Södran), att hon tyckte det kändes så trist när Virre aldrig blev bra.

Nåja, veterinärmässigt är vi ok’ade nu men vi har ju lite kvar på muskelfronten. Vi har bokat in ett besök hos Anna Holmgren 23 oktober, så får vi se om vi kanske kan få tillstånd att så smått låta Viruzet vara lös. Tänkte i så fall “lura” honom genom att träna lydnad utan andra hundar i närheten och så plötsligt får han inse att han är lös. Känns som att scenariot – Viruz lös tillsammans med andra hundar – bara kan sluta på ett sätt. Som Madde (Stolth Elmertoft) sa, han kommer att studsa runt som Tigger i Nalle Puh med stålfjädrar under tassarna. Så målande smiley.

Tror nog att även Pascha önskar att Virre blir friskförklarad snart så att han får en röjar-kompis i skogen igen. Han behöver det.

Snart är det dags för Agility-VM!!! På torsdag drar vi – det ska bli så himla GOTT med glädje från morgon till kväll, säkert gott att äta och dricka och MASSOR AV HÄRLIGT SÄLLSKAP !!! Jag ska även få möjligheten att träffa Giacomo vom Phillipshof, en blivande make till Bissie kanske. Men jag har bestämt att Virruzet får axla manteln på första kullen så parning blir januari/februari. Ska bli riktigt spännande !!!

Nä, nu ska jag göra mig något att äta. Mamma har ringt från Kapellskär och är på väg hem, jag har haft töserna här hemma så hon plockar upp dem på vägen. Sedan blir det nog en rätt tidig kväll, känner mig mör!

Bissie – min blivande stamtik



2010-08-25 Lite nytt från Sköndals galna ZOO =)

doggies Posted on Sun, September 26, 2010 20:03:43

Hallå världen !

Efter att ha jobbat HELA sommaren så har jag nu äntligen SEMESTEEEEEER! Visserligen bara 2 veckor men ändå. Jag njuter i fulla drag och första semesterdagen igår var helt toppen. Solen sken för fullt och jag kunde sitta ute i solstolen en längre stund och bara njuta.
På eftermiddagen hade Virre-pirre sin simning, vi kör måndagar och torsdagar, och han är så himla duktig. Jag börjar känna att det kommer lite muskler nu, men det är långt kvar. Tyvärr har vi fått avslag på rehab från Agria, motiveringen var att vi ju redan har fått rehab för höger knä… Nåja, rehaben vi nyttjade förra året på hösten var för höger ben, inte specat bara knä, och det var massage, elbehandling, ljud och laser för att få bort hältan som vi trodde satt i djupt liggande muskel bl.a. Detta var ju i höstas. Sedan i februari gick vi ju in i knät på honom och hittade att korsbandet var delvis trasigt, därav den stora TPLO-operationen. Detta har Agria ersatt tack och lov. Det som de nu alltså inte vill ersätta är rehab efter operation !!!!!!! I mina ögon helt annan rehab än det vi gjorde i höstas. Jag är inte helt med på hur den personen/skaderegleraren tänker här, men jag kommer att överklaga. Naturligtvis är personen i fråga på semester och kommer åter först 9:e september. Frågan är om jag kan prata med henne och få henne att ändra sig eller om jag måste överklaga skriftligen. Känns rätt jäkla jobbigt måste jag säga, jag hade ju dessutom pratat med just en skadereglerare om hans rehab INNAN vi började simningen. Jag frågade då om hur jag exakt skulle gå tillväga för att göra allt rätt från början. Denna skadereglerare frågade om jag fått pengar innan för rehab och jag berättade då om höstens behandlingar när vi inte visste vad som var felet. Och ÄNDÅ får jag då avslag… Jag har försökt få reda på vem jag pratade med (skrev såklart inte upp namnet just då) men jag får inget svar. Vet inte om det är medvetet de inte svarar eller om de inte kan se vem jag pratat med… Med facit i hand, jag hade inte köpt rehabkorten om jag inte faktistk var säker på att jag skulle få ersättning från Agria, jag är inte gjord av pengar tyvärr!!! Det är ju därför man har försäkring……….
Nåja, vi får se hur det slutar. Jag hade förväntat mig 4.000 SEK av Agria och jag hoppas ju än…..

Ikväll släpade Madde med mig till klubben för lydnadsträning. Jag gjorde några små övningar som Virre klarar av utan att belasta benet såsom linförigheten, ställande under gång, apportering och platsliggning. Dock gjorde han bara 30 sekunder platsliggning för jag kände att “tänk om” det är obehagligt för honom att ligga sådär rakt i stället för på sniskan liksom. Han var i alla fall duktig och väldigt energisk. Jag gjorde även ett läggande under gång, också det bara en gång med tanke på knät. Jag sa till Madde att “det spelar ingen roll hur han gör den, jag gör inte om det oavsett”. Då sätter han den med en 10-poängare. Duktigaste killen i sta’n.
En jäklarns kontakt har han killen, till och med så att han inte ens blinkade när en mygga satte sig på hornhinnan på honom. Han är ju bara för bäst !!! Jodå, jag klappade honom över ansiktet så att myggan drog sin kos.

Jag har tyvärr bestämt att jag och Madde inte kommer att åka på SM i bruks/IPO. Jag hade så himlans gärna åkt och tittat men jag har verkligen inte råd. Och speciellt inte nu när Agria inte ersätter simningen till viss del. Så jag får svika Elin och Nixa som jag så gärna hade sett i Skyddet, och Jenny och Treo som jag så gärna hade sett i IPO’t. Plus alla andra belgare som tagit sig till SM, det var en hel del (28 ordinarie, mestadels mallar). Men jag får ta det ett annat år och då får ni lova att se till att kvala igen hehe.

Pehrzon blir bara mer och mer döv, men åh så charmig. Och hans svarta kläder håller mer och mer på att förvandlas till en silverkostym, se bara hans söta tassar nedan. Jag lägger även in en bild på Virre för att ni ska se hur fin han börjar bli i pälsen efter rakningen vid operation. Han ser snart normal ut *fniss*. Visserligen är fotot taget med det skadade benet bakom, men ni ser ju ändå att det inte är ett naket ben.

Och så Silver-Prinzen då:

Nä, nu är det faktiskt dags att gå och lägga sig. Det var väldigt vad snabbt jag vände på dygnet på semestern hehe. Klockan är ju nu redan 2 på natten, tjohoo !!! Natti natti gott folk.



2010-07-25 Lydnad, fest och hund med mag-trassel

Hundträning Posted on Sun, September 26, 2010 20:02:06

Igår körde jag till klubben med Mini-Madde för att hon skulle träna lydnad med Ila och jag titta på/coach’a lite. Det gick toppen och hon var jättenöjd med Ila-fis. Ett par RIKTIGT snygga skick till rutan (klass 2) gjorde hon tex, skitduktig.

Efter det så åkte Ila in i bilen och vi tog ut Virre-pirre. Jag har inte kört någon lydnad med honom sedan… långt innan vintern. Mycket pga att jag inte vill att han belastar benet fel och det är ju rätt lätt hänt med just honom… Så som han kan hoppa kråka av lycka över något, räcker nästan med att han kommer ut ur bilen så är glädjeyttringarna ENORMA.
I alla fall så körde jag några pass med linförighet och bortsett från att han tappade fokus direkt vi vände upp mot Madde (och även när vi gick mot skogen över planen dit han vindade som tusan) så skötte han sig alldeles super och hade en suverän kontakt. Positionen gick lite då och då för långt fram, men han rättade upp den om jag saktade in alt. ökade på så att han behövde tänka. Om jag sa till honom på skarpen så berättade Madde att hans attityd blev “stolt och nu ska jag jävlar-anamma göra rätt”. Så söt han är!!!
Jag gjorde 2 stycken ställande under gång, med koppel – vågar inte ha han lös ännu, och det fungerade också bra. Första tog han kanske 4-5 steg, men andra var mycket snyggare. Men, jag ska till hans försvar också säga att han inte kan momentet heller så det är “under construction” så att säga.

Sedan fick han 1 läggande under gång men då jag är osäker på hur det belastar knät så fick han just bara 1. Den gjorde han super, nitar ner i backen och ligger fint. Dock lite nosande när jag kommer tillbaka men va’fan jag är skiiiiiiitnöjd !!!
Han är ju bara bäst helt enkelt, jag blev kanonlycklig över hans prestation med tanke på hur länge vi gått utan träning. Detta kan jag leva på länge !!!!!
Efter detta kom Sara, Vuxen-Madde och Göran (och kidsen Savannah och Melvin) för att träna lite agility så jag var kvar en stund och minglade med dem. Alltid lika gott att umgås med dessa sköna lirare, ren och skär bomull för själen!

Prinz Pehrzon (Pascha) var risig i magen… Han hade på eftermiddagen dagen innan tyvärr fått möjlighet att äta en hel (!!) 2-3 liters skål med Eucanuba, en sisådär 7-8 dagsransoner av ett foder han inte är van vid. Synd, han som dessutom är rätt känslig med magen men men, “shit happens” bokstavligt talat.

Senare på kvällen var det grillfest hemma hos en kompis, Lisa. Eller… med tanke på vädret (regnet fullständigt ÖSTE ner) så blev det inte grill utan steka inomhus i stället men Lisas goa kille Svante är kock (fast jobbar som akut-sköterska) så han fick glädjen att fixa all vår mat och det gjorde han med bravur. Madde och jag hade med kycklingfilé och halloumiost, mums.
Vi var 10 personer och 15 hundar i Lisas lilla 3-rummare men det fungerade helt toppen. Pascha med diarré fick vara hemma hos mamma (tack för akut-lösningen) så jag slapp tacka nej till festen.

När vi kom dit så såg jag att de redan hade satt in sina hundar i ena sovrummet (en BC-tik, Fri, som är lite anti andra hundar. En BC-hane, Bowie, som Viruz tycker är as-jobbig och en Working Kelpie-hane, Dusty, som Viruz AVGUUUUUDAR), så jag släppte Virre och Madde släppte Ila. Virre for in och hittade Svante i vardagsrummet och blev jättelycklig, och plötsligt ser jag ett stoooooooort svart hundhuvud bara en meter ifrån. ”vad/vem är det” frågar jag. Jo, en Rottis-hane som var inneboende med sin matte Boa. ”komsi komsi Viruz” sa jag lite fint, aningen byxis, då. En biffig men jättesnäll Rottis-hane, Ulli, men jag vill inte chansa med en hund jag inte känner, plus att jag ju inte har något behov av att de ska kunna umgås eftersom jag inte känner tjejen. Jag _vet_ ju inte vad som händer om Virre skulle mopsa sig med Rottisen (inte omöjligt), då har Viruz inte en chans.

Sedan kom även Sara med Labben Roxy och BC-valpen Oui som ÄÄÄÄÄÄÄLSKAR Virre och Pascha. Nu fanns ju inte Pascha till hands så Virre fick duga ensammen. Han höll på att dö för vart han än gick/sprang så kom BC-valpen lyckligt springande efter. Så till slut så separerade vi hundarna lite så att Ila, Virre och Roxy var i köket och lilla Oui fick umgås med alla andra som nu dykt upp. En korthårig blå collie, Pirko med matte Hanna (Virre trodde inte sina ögon när denna blåa skönhet klev in i hallen, han blev kär direkt utan att ens undersöka könet först), en Lundehund, Alvar, kom med matte Sofie. 2 till BC-valpar, Lass och Sirap. 1 BC-tik, Sue, en BC-blandning som hette Zorro och en liten blandis (chihuahua * pudel) som hette Yoda och han såg faktiskt exakt ut som just figuren Yoda ! Dessa kom med matten/hundvakten Alex (hon äger själv bara Lass och Sue). En tjej hade konstigt nog ingen hund, det var Rebecka, men hon fick nog så att hon klarade sig ändå.

Vid ett tillfälle gjorde sig Viruz en miss, han blev avslöjad med att hoppa upp på bordet i köket och sno lite rester. Fast, han hade släppt ner det till Ila som väntade nedanför. Hon hade tydligen blivit jätteglad när han släppt ner en potatisklyfta eller liknande till henne. Det är ÄKTA kärlek det !!!. Men han fick en åthutning av Sofie som sett honom, så sedan gick han och la sig och såg sur ut… Han hade ju missat att sno något åt sig själv.

I alla fall så var kvällen mycket lyckad och vi drog oss väl därifrån vid 22.30 eller nåt. Ut i spöregnet, hehe. På kanske 50-60 meter så hann både jag och Madde bli rejält blöta, trots regnjacka för min del och paraply för Maddes del. Men men, regnet behövs verkligen så kör på bara !!!

Idag blir nog en lugn och skön söndag utan några direkta måsten. Blir bra det, nästa vecka är jag helt själv på lönekontoret men det är i och för sig inte mycket att göra. Blir det som senaste veckan så blir det nog mera stress över att INGET HÄNDER.. Tiden går så hysteriskt sakta då, men det får helt enkelt lösa sig. Det kommer tillbaka en hel del ekonomi-tjejer så jag är i alla fall inte ensam på kontoret.

Kram och ha en underbar söndag !!!



2010-07-23 Hårt att erkänna men igår…

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 20:00:43

…. gjorde jag en redig blunder…

Vid halv 9 igår kväll åkte jag ner till handikapp-badet en bit ifrån mig. Virre skulle simma igen och denna gång skulle jag prova utan Madde och Ila’s sällskap eftersom det var lite för mycket trigger för Virre.

Han simmade fint och lugnt sitt första pass och sedan fick han klättra upp på trappan på bryggans ena kortända (från stranden sett ser bryggan ut som ett gigantiskt T men utan höger-pinnen så att säga – trappan är ute på vänsterpinnens kortända). När han satt där och väntade på att puls och andetag skulle dämpa ner så kom det en kvinna, hennes väninna och en son i 8-10 årsåldern. Grabben hoppade i medans kvinnorna i stället pratade med mig och Virre och om varför vi var där. Virre var SÅ SNYGG i sin flytväst så uj uj.
Sedan fick han hoppa i igen och börja simma sitt andra pass. Han simmade då och då i närheten av grabben vilket han tyckte var kul, tuuuuuur att inte Virre fick för sig att klättra upp ur vattnet på grabben eller nåt. Nån gång hörde jag grabben säga “mamma, Viruz sparkade på mig när han simmade förbi” och jag kan ju tänka mig hur fort de små små tassarna går i vattnat för att kunna ta sig framåt.
Jag går där fram och tillbaka för att Virre ska följa mig, när jag plötsligt snubblar med flipp-floppsen på en av de två reglarna som själva trappan sitter fast på. I slow motion tar jag ett kliv rakt fram för att återfå balansen men det fungerar inte, så…………… PLUMS !!! Bottnar visserligen upp till bröstet och landade “ståendes” i vattnet men ändå ….

En sån jäkla flax att jag hade mobilen i bilen, jag har den aldrig med in på hundsimmet heller “bara för att”. Hua mig vilken tur. Däremot hade jag bilnyckeln i shortsen och jag var lite stressad över om den pajjat, elektriskt som det ju är nu för tiden.
En stund efter att jag tagit mig upp igen, med ett leende och “jag bjuder på det” så hör jag att väninnan säger att hon inte kan gå i vattnet för det är så kallt. Då säger jag “men, gör som jag – hoppa i bara – det är jättevarmt och skönt !!!”. Ni kan tro att de skrattade gott.

När Virre sedan simmat klart så gick vi till bilen, alla ropade hej då till Viruz (men inte till mig…..) och vid bilen inser jag att nyckeln fungerade *pust*. Torkade Virre och satte in honom i bilen, sedan undrade jag vad jag skulle göra med mig själv… Dyngsur i linne och trosor & shorts. Hej och hå!
Jag tog ila’s handduk från baksätet, skakade av den ordentligt och la den i framsätet i stället. Satte mig på den och hjälp vad blött det blev ändå. Såg det när jag klev ur hemma men det hade torkat i morse.

Så, årets första dopp är avklarat och inte ens Virre lyckades jag skrämma hehe.



2010-07-20 Ha! Du är avslöjad Virre !!!

doggies Posted on Sun, September 26, 2010 19:59:53

Matten: Virre, har du ätit godis hos mormor idag?

Viruzet: Nääääää…smiley

Matten: Men, är du säker på att du inte har ätit något speciellt gott hos mormor idag?

Viruzet: Nääää, inget särskilt alls faktiskt!smiley

Matten: Men Viruz, jag SER ju att du har ätit godis hos mormor !

Viruzet: Matte, jag vet inte vad du pratar om, faktiskt !smiley

Matten: Viruz, vad är det du har i ansiktet då?

Viruzet: ……………………………. Det är SNÖ !!! Jag lovar och SVÄR, det kom värsta drivisen och snöstormen i Skogås mitt på dagen och jag kunde inte låta bli att göra plogen. Och mormor hjälpte minsann till, jag svär på min …… någons grav, tror du mig inte?

Beviset: Viruz med nosen full av torkat messmörsmiley



2010-07-17 Hej Hallå i sommarvädret !!!

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:57:15

Yes, efter mycket om och men är jag nu klar även med Large-bilderna från SM’et i Agility i Karlstad 20 juni. Det tog sin lilla tid, det var många foton att gå igenom och ett par veckor i rad var det ständigt tillfällen för att fota nya grejer vilket ju skapade ännu mer foton att gå igenom

Virres simning går fortsatt framåt och jag är så himla glad för det. Ni som känner mig närmre vet hur jobbigt det har varit och hur dåligt jag har mått av detta, men nu jäklar så går det framåt och vi ser hopp igen. Jämför jag med förra gången vi försökte börja simma så är det milsvid skillnad. Den omgången så kunde vi varannan gång öka totalt 30 sekunder för att nästa gång inte öka alls eftersom han visade stelhet och träningsvärk efter förestående ökning.
Nu ökar vi totalt 2 minuter varje gång och det känns så jäklarns bra. Han visar inga tecken på stelhet eller träningsvärk dagen efter utan är “normal”. Ja ja, så normal som Virre kan vara alltså.
Vi går lite längre promenader nu än _bara ut och kissa_ och det går också bra. Ska öka lite till från och med måndag morgon.
Vecka 29-30 är Haninge Hundhälsa stängt för semester, så då har jag “beordrat” Madde och Ila att gå med oss ner till Drevviken (5 minuters promis) och simma där. Virre kanske kan få lite drag från Ila och vi har ju då ändå nära hem för att kunna torka ordentligt med handduk och fön för att inte riskera irritation när det är blött och VARMT inunder pälsen på honom.
Senaste simlektionen vi var på så var mamma med för att titta och hon passade på att filma också. Hon ska bara redigera lite så återkommer jag med youtube-länk när den ligger ute.

Förresten har mamma fått valpar nu äntligen. Hon hade ju 2 kullar tänkte under våren och BÅDA gick tomma. Nu har Soya fått smått, rättare sagt 1 hane och 3 tikar. En liten men naggande god kull. Soya var duktig och vi hade en mysig kväll jag, mamma och Jenny som fick se en födsel för första gången.
Pascha var oerhört avundsjuk på Soya, han stod vid grinden till hallen (Soya födde i vardagsrummet) och gnällde, gnällde och gnällde på henne och viftade på svansen. Han ville OCKSÅ ha nya leksaker jue. Han var så söt så. Virre var mindre intresserad och gick och sov. Grazia reagerade på valparnas ljud och ljudade tillbaka.

Det var allt för denna gång, lite mindre än förra inlägget hehe. Men nu ska jag och grabbarna njuta på altanen en stund, lyssna på musik och bara vara. MÅ BÄST ALLIHOP !!!!



2010-07-10 No worries, vi är här =)

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:56:38

Fick just ett svar på mitt senaste inlägg………… som skrevs för en månad sedan. Ooops! Dags för lite uppdateringar då kanske…

Virre var hos veterinären 15 juni för en återkoll, Sophie kände och klämde och det kändes klart bättre. Han ömmar fortfarande lite över plattan, men hon tycker att det känns som att det är just plattans fel och inte vävnaden han reagerar på kan man säga.
Vi gick för henne och travade. Eller travade… Så lycklig som han blev av att få röra sig så var det allt annat än trav… hopp, krumsprång, krabb etc etc. När jag lyckats få honom i trav tillräckligt många steg sammanhängande för att Sophie skulle kunna göra sig en bedömning så gick vi tillbaka. Sophie sa då att lyckligare hund får man leta efter, han fullständigt LÖS i ögonen av glädje att få röra sig.
Han går/travar inte snyggt om man ska vara petig, vrider ut benet och tassen rätt mycket. Men det är med styrka i alla fall och hyfsat stabilt trots den totala avsaknaden av muskler.
Vi slog en röntgen till för att se hur det gått med benbiten. Det hon INTE ville se var att den rört sig (dragits upp av patella-senan) upp mot knäskålen. Men!!! Det hade den INTE gjort utan benbiten har lagt sig in mot benet och det känns ju helt KANON !!! Bild längst ner.

Vi fick i alla fall “godkänt” på Virres vila och hon tyckte att jag skulle börja testa lite simning igen. Fick dock inte tid direkt (fast vi skulle ändå iväg till Danmark på WDS-2010) men han började simma igen 28 juni. Han fick börja med 1 minut * 4 med vila emellan och det gick riktigt bra. Han kom ihåg hur man gjorde. Han hade ingen träningsvärk dagen efter, men fick tendens till vattensvans???? Märkligt, han har ju liksom simmat vintertid innan bakslaget utan att få vattensvans så varför nu… Eller så var det träningsvärk i svansen kanske? Gången efter var 1 juli och då ökade vi på en gång med 30 sek per pass, alltså blev det 1,5 minut * 4 med vila emellan. Ingen träningsvärk dagen efter och heller ingen tokig svans.
I måndags 5 juli var det dags för pass 3 och vi ökade åter 30 sek, alltså blev det 2 minuter * 4 med vila emellan. Han gjorde det jättebra nu med och vi började skratta åt honom i pauserna. Han har nämligen fått för sig att man bara kan vila “åt vänster”. Han kommer alltså in till kanten i vila och så håller jag hans framben/bringa och han får inget varsågod förrän jag känner att han lugnat andning och hjärtslag. Om han nu alltså kommer simmande åt höger från mig sett så vill han inte vila åt det hållet. När jag kallar på honom så simmar han bestämt, och lite fortare, förbi mig och vänder för att komma in åt vänster och vila. Han är så sööööööt.
I torsdags 8:e juli simmade han för 4:e gången och nu blev det 2,5 minuter * 4 pass. Eftersom det gått så bra nu så vågade jag ringa Agria om rehab. Vi visste ju inte innan om han skulle klara av simningen, men nu vet vi. Så vi får ansöka om rehab för max 3 månader vilket känns jättebra för det kommer han att behöva, jag pratade med en skadereglerare igår om det för att försäkra mig om att jag gör rätt och inte missar något. Jojo, jag kommer att fortsätta simma honom efter dessa 3 månader också för han kommer DEFFINITIVT behöva jobba upp musklerna efter att ha varit halt sedan förra sommaren. Men vi får i alla fall hjälp av Agria i början. ÅÅÅH VAD SKÖNT ATT HA EN FÖRSÄKRING !!!!! Förresten så besökte vi Agria-montern på världsutställningen och fikade och pratade. Jag drog då upp Virres skada och sa just att jag är så jäkla tacksam att han är försäkrad och de tyckte att det var kul att höra en nöjd kund.

Vad har annars hänt då, förutom mitt liv som kretsar kring Virre Virre Virre? (ni som orkat läsa hit alltså…)
Jo, vi har varit och tittat på SM i Agility och det var som vanligt spännande och kul. Jag tog en massa foton på de individuella final-loppen och de hittar ni i mitt galleri men ännu så länge bara small och medium. Large är på gång.
De hade en hundmassör på plats och jag tog med mig Pascha dit. Klart pensionären skulle få lite mys-tid. Nu var ju Pascha inte alldeles övertygad om att det var just mys på gång, utan blev stel som en pinne när vi satte upp honom på “veterinär-bordet”. Nåja, tjejen började med att klämma igenom honom och sa sedan att bakre rygg och rumpa kändes bra men att han var knutig i skuldrorna. Så vi la tiden där helt enkelt. Det tog bara 1 minut eller 2 innan Pascha insåg att det faktiskt var mys, så han kopplade av fullständigt. Och hon tog i ordentligt då och då men han bara “vaggade” med liksom. När vi skulle vända honom över på andra sidan så tänkte jag att nu blir det fiolsträng, men nej då. Han rullade avslappnat över på andra sidan. Så fortsatte hon där tills han var klar. OJJJ vad trött han var efteråt, nästan så att han vinglade när han gick *fniss*. Vi betalade 100 SEK för kalaset och då fick vi även lite hundmat, 2kg, blötmat och en kylhandduk. Helt otroligt pris!!!
Vi fick även äran att träffa Hera, Virres enda dotter i senaste kullen. Det var en mysig liten tjej det, fullt ös om du gav henne uppmärksamhet, supertrevlig mot allt och alla och sedan totalt slocknad om det inte hände något. Hon hade kunnat säljas flera gånger under dagen men då gissar jag att hennes nya familj inte skulle ha blivit så glad hehe.

Nästan direkt efter SM var det dags för världsutställningen 2010 i Herning, Danmark. Vi åkte på onsdagen och redan på torsdag var det utställning för belgarna. Vi hade med en strålade vacker Zion och en urfälld men söt Bissie. Jag tycker att det överlag gick bra, men vet att mamma blev lite besviken att stå 2:a på specialen på lördagen, med Zion. Speciellt som 1:an var urfälld, helt ur kondition och haltade… Inte kul alls!!!
Resultaten blev i alla fall att Zion fick excellent båda dagarna, på lördagen alltså då även 2 bästa hane. Bissie fick very good på torsdagen (skulle hon ha också) men excellent på lördagen. Det var alldeles för snällt tycker jag, men man får tacka och ta emot.
Mamma hade uppfödargrupp och jag ställde då Zion, där var även Zolo och Yatzie med. De blev BIS uppfödargrupp, jättekul.
Bissie var med i Rainers uppfödargrupp tillsammans med Rose och Aslan och kom 2a efter mamma. Kritiken var helt kanon, domaren påpekade flera gånger hur otroligt lika Bissie och Rose är, vilket vi ju själva alltid sagt. Hon undrade om de var klonade.
Vi bodde helt fantastiskt hemma hos Jette och Henning, bilder kommer senare. Där hade vi även sällskap av cocker-valpen Sigurd. En helt underbar liten röd varelse med turbobatterier i svansen och puss-tungan.
Pascha och Virre var hos kennel Antefas (hundpensionat) och Lasse hade stränga order om hur han skulle rasta just Virre. Det hade gått jättebra men han förstod vad jag menade med att det inte gått in i Virres hjärna att han är SKADAD. Han vill vill vill vill ju så gärna springa och hoppa kråka.
Grabbarna var ändå jätteglada när jag hämtade dem, man känner sig så älskad ibland fast ont gjorde det. Pascha bet mig i röven x antal gånger av ren glädeyttring, bara att knipa igen och le.

Efter att vi kom hem så har det varit smågrejjer hela tiden. Lite middag här, lite agilitytävlingar på SSBK där (där Ila-fis förresten gjorde ett jättefint hopplopp klass 3 och kom 8:a av ca 50 startande), lite fika här osv osv osv. Jag hinner nästan inte med att vara hemma. I lördags tog vi oss i kragen och åkte till Kolmården jag, mamma, Madde och Jenny. Vi hade en heldag där med safari och park och även delfinshow. Det var jättemysigt och JÄTTEVARMT. Massor av bilder finns här: http://kolmarden2010.callencos.se/#33.1
Vi har även hunnit med att titta på landslagsuttagningarna för Agility och det var himla kul. Jag och Madde fick ingen lugn, vi behövdes för att hjälpa till så de 3 sista loppen var vi funktionärer. Jag var “utropare” på alla 3 loppen, uttagningen kördes alltså precis som ett VM så det var lite klurigt att vara funktionär och lite klurigt för de tävlanden som inte hade erfarenhet sedan tidigare av just VM. De tävlanden slussas från den ena funkisen till den andra, de får absolut inte tänka själva. Inget godis eller leksak på tävlingsbanan, vare sig inna på banan eller ute i uppsamling. Rätt intressant och kul var det. Nu längtar jag som fa’n tills det blir dags för VM i månadsskiftet september/oktober.

Jaa, ni som orkat läsa ända hit ska väl ha guldmedalj. “hon skriver inte ofta men när hon skriver….”
Ha en helt underbar sommar, det ska jag. Eller jag ska jobba mestadels så jag hoppas att sommaren sträcker sig ända till vecka 34-35 då jag är ledig. Jag får annars njuta av helgerna och det ska jag deff. göra i eftermiddag/kväll då det är privat fest/konsert hos Thord och Bernth !!!

Virres knäröntgen 2010.06.15



2010-06-06 Det går segt men lite framåt…

doggies Posted on Sun, September 26, 2010 19:46:02

Nu var det ett bra tag sedan jag uppdaterade, fa’n vad tiden går.
Bissies husse frågade igår om det var något speciellt som gjorde att jag inte uppdaterade, och på sätt och vis är det väl det. Orken finns inte, jag är inte mig själv och Virres skada tar ju som ni vet både tid och energi.

Snart är det 1 år sedan han skadade sig, slutet på juni på Gotland 2009. Det har enkelt uttryckt varit ett jävligt jobbigt år och jag är glad att jag haft folk runt mig som peppat hela tiden, både inom närmaste kretsen/familjen och nyvunna vänner och bekanta. Tack Tack!!!

Status just nu är att vi fortfarande vilar efter den brutna lilla benbiten i knät. Den 15:e har vi fått tid för att få träffa Sophie Gäfvert igen och då slår vi en röntgen till. Vår förhoppning är då att biten har växt fast/broskats in och att vi kan påbörja rehabiliteringen igen. Där gissar jag att vi börjar på ruta 1 igen men kanske att det kan gå liiiiite fortare fram mellan simlektionerna.

Vad har annars hänt då???
Det har varit utställning på Ivö i år igen. Jag orkade däremot inte åka ner, fick ångest över resan ju närmre den kom. Till slut bestämde vi om helt enkelt och jag blev hemma och hundvakt i stället. Trist såklart att inte träffa alla kompisar där nere (ni är ju dessutom så många) men man får väl ibland lyssna till sitt inre och inte tvinga sig till saker man inte pallar.
I alla fall så tog mamma med sig Bissie (och alla sina hundar som skulle med) ner till Ivö och hjälpte till att ställa henne. Hon gick bra, vann öppenklassen, fick CK och blev 4 bästa tik. Kanonkul och jag var mäkta stolt när mamma ringde med resultatet!! Kullsyster Rose kom med sin familj från Tyskland och blev 2:a i öppenklassen med CK så det blev en liten familjesammankomst där i toppen.

Efter det har vi haft en liten specialutställning även här i Stockholm, rättare sagt igår var den. Här gick det inte alls bra tyvärr, men jag tyckte ändå att domaren gjorde bra ifrån sig. Hon höll CK’t på Bissie vilket jag just nu inte tycker var rätt, hon har bra päls och ser mycket trevlig ut. Hon är jättemysig mentalt också så jag ser inte brister nog att hålla CK’t. I kritiken (välfylld sådan) fick hon många fullträffar men även några frågetecken från min sida. Tex “hazel eyes” och jag tycker att hon har nästan svarta ögon. Hon fick även “minimum angulated in front” och där håller jag verkligen inte heller med. Undrar hur hon då skrev på tervarna som i regel är helt spikraka…?
Hon skrev också att “Topline should be strong” och först blev jag inte undrande, men när jag ser fotona som togs igår så ser jag vad hon menar. Bissie är i början på en fällning och har fällt mitt på ryggen så att där blir en dipp mitt i rygglinjen. Ser precis vad domaren menar där.

Nu har vi några gyllene tider att se fram emot under sommaren. Först ut är SM i Agility som går av stapeln 18-20 juni dit jag åker tillsammans med Madde och mamma. Veckan efter det så åker jag och mamma till Danmark för att ställa ut på Världsutställningen (WDS-2010) i Herning och påföljande special i Silkeborg. I augusti åker jag och Madde förmodligen och tittar på Bruks- och IPO-SM en bit ovanför Gävle.
Lite senare i höst är det dags för VM i Agility, i Tyskland i år.

Jag tar inte ut så mycket semester i år, min tanke är att spara lite så att jag kan vara hemma när/om jag tar en kull på Bissie nästa vår. Jag ska först lysa hennes ögon igen för att klargöra om det verkligen är en liten utvecklingsrubbning i ögat eller om det är en liten katarakt. Framtiden får utvisa. Min arbetsgivare är i alla fall med på noterna och var glada att jag ändå förberett så pass långt i förväg om att jag ev. vill ta en kull.

Idag är soffan bokad framför tv’n. Klockan 15 börjar sändningarna från finalen i French Open och jag längtar sååååå till att få se den. Jag tror att jag utgår ifrån att Nadal leker lite med Söderling i första set och sedan bara sopar mattan med honom, allt annat som kan hända i Söderlings favör tar jag som en bonus. Han KAN slå Nadal men jag finner det inte så jäklarns troligt. Speciellt inte efter de två riktigt stentuffa matcherna han har i ryggen från kvarten och semi…

Avslutar nu med bilder från Bissie igår, ni som orkat läsa ända hit får se min ljuva lilla flicka =)

Man ska stretcha för att kunna röra sig bra. Bissies matte Carina är instruktör på Friskis & Svettis, märks det



2010-04-27 Lite bakslag för Virre, men ändå ett av det enklare bakslagen man kan önska…

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:43:26

Uppdaterat på kvällen:
Detta är fotot från operationsdagen. Men ser tydligt alla skarpa kanter och den lilla benbiten till vänster som ska växa ihop med resten av benet.

Här ser man hur mycket ben det har börjat att växa runt om alla skarpa kanter, men också att den lilla benbiten inte har klarat sig utan brutits av.

________________________________________________________________________________

I fredags gjorde Viruzet illa sig “på stående fot” när han var på kisspaus ute på morgonen. Jag förstod ingenting och han skrek och blev helt blockhalt.
Tog in honom och la honom ner på en bädd, han fortsatte att skrika några sekunder (kändes som minutrar just då…). Han hade jätteont men slappnade av ändå till slut. Jag bad mamma ha koll på honom under dagen men tyvärr blev han inte bättre.
På kvällen hade vi redan bokat in ett besök hos Anna, sjukgymnasten, så hon gick igenom honom ordentligt. Hon hittade att han ömmade rätt mycket vid knät och hon hittade som en vattenblåsa under huden som han verkligen ömmade på. Hon ringde till Sophie, ortopeden, för att konsultera och vi bestämde att jag skulle boka in en tid till henne i kommande vecka (denna vecka).

Väldigt trist med bakslaget eftersom vi varit så himla nöjda med utvecklingen efter op så här långt…
I morse var jag hos veterinären och efter att hon gått igenom hela benet ordentligt så konstaterade hon att knät nu är svullet och att han ömmar (till skillnad från återbesöket för 2 veckor sedan). Vi bestämde att slå en röntgen för att kolla, och det kändes bra för mig att hon ville göra det.
Jag kommer att lägga upp bilderna senare ikväll så får ni se, himla intressanta bilder!

Det är så härligt att komma till vetten med Viruzet, han är verkligen omtyckt och Sophie öser alltid lovord om honom. Idag sa hon att “det spelar ingen roll hur mycket jag provoserar benet, han låter mig göra vad som helst, han är helt underbar”. Det är Virre i ett nötskal, han går med på vad som helst.
Han fick lite lugnande och somnade på röntgenbordet, han knockades rätt lätt precis som vanligt. Som vi sagt förut, en trygg hund är oerhört lätt att söva =).
Vi tog plåtarna och sedan väntade vi utanför med Virre fortfarande sovandes på en bår på golvet. När Sophie hade tittat på bildern kom hon ut och sa “av alla komplikationer är detta den bästa”. Hon hade hittat en benbit som var bruten, en benbit som var tänkt att läka ihop med resten av benpipan så att säga. Jag har som sagt fått mail-kopior på röntgenplåtarna så jag laddar in dem ikväll.
På bilden från själva operationsdagen ser man om man stirrar ordentligt att det i “basen” på benbiten är ett borrhål från utsidan och rakt in. Detta borrhål har det suttit ett stift i. Borrhålet i sig har ju gjort att benbiten haft ett “brott”, och i och med det varit lite försvagat. Inget konstigt, så fungerar det.
Men Virre har haft så svaga muskler i och med att han gått så länge och haltat, att de muskler som trots allt finns inte har orkat stabilisera runt om. Så medan biten försöker att läka har Virres muskler inte orkat stabilisera benet ordentligt. Så när vi har simmat honom så har det varit en belastning på benbiten också, inte bara på musklerna.
Så gick den väl av i fredags då, när han stod och kissade med böjda ben (han var så pass kissnödig att han stod som en valp och kissade). Ordinationen nu är vila (ingen simning eller långa promisar) i 6 veckor. Jag ska maila Anna också och höra med henne om jag ska göra något på annorlunda sätt än just efter op då det också var vila på tapeten.
Lillgrabben!!! Men han är ju så jäklarns söt som ändå älskar allt och alla som kommer i hans väg inne hos veterinären. Ingen som träffar på honom glömmer vem han är, alla blir “drabbade” av Viruzet =)
När han skulle vakna upp ur narkosen så gjorde han det med viftande svans =). Plötsligt hörde vi alla i väntrummet att *dunk dunk dunk*, han var vaken och svansen dunkade i madrassen på båren. Folk och hundar som gick förbi för att gå in på röntgen eller ut från röntgen fick alla lite svans-dunk till hälsning. Ni kan tro att folk skrattade hjärtligt åt honom. Och så låg han och plirade med sina svarta brunns-ögon samtidigt, med sin alldeles speciella Virre-blick =). Jag frågade om han tänkte vakna ordentligt och gå upp, men nä… Han tyckte det var onödigt och han hade det ju så mysigt på madrassen haha.

Nu väntar 6 veckors vila!!!!!!



2010-04-18 Plupparna 2 veckor och Virre kanske kan ta medalj i simning så småningom ändå….

doggies Posted on Sun, September 26, 2010 19:41:48

Jaha, då har valparna hunnit bli 2 veckor redan (i fredags) och de växer så det knakar.
Jag har passat på idag att uppdatera både min hemsida (http://www.callencos.se/VirusLitter2.htm) och Ingers hemsida (http://www.spader-ess.se) med bilder.
Vi har även uppdaterat protokoll på Grozza’s FA – FunksjonsAnalyse – vilken är en variant på vår Svenska Korning. Hon fick bestått, alltså godkänt, och vi är såklart jättestolta både jag och Inger och GRATULERAR Ann-Merethe på kennel Montmorenja och Grozza’s matte Ann Christine!!!

I tisdags var Viruzet iväg på ett återbesök hos ortopeden på Stockholms Södra, det har redan gått 9 veckor… Sophie Gäfvert var JÄTTE-nöjd, tyckte att Virre hade extremt bra rörlighet i knät och att det kändes bra runt om också. Han ömmade inte någonstans men tyckte att det var lite obehagligt när hon tryckte precis där metall-plattan sitter på insidan av knät. Så överlag var hon extremt nöjd med hans rehab så här långt. Gissa om jag hade ett fånigt flin i ansiktet när jag körde hem därifrån.

Virre’s simning går kanon. I torsdags var det 8:e lektionen och för första gången simmade han HELT SJÄLV utan linor under alla “passen”. Han simmade ungefär 4 gånger á 3 minuter och lärde sig supersnabbt att han skulle vända/byta varv när jag visade med handen. Han simmade med mig, före mig och genade förbi mig (jag går runt runt utanför bassängen) och såg faktiskt ut att trivas rätt bra. Efteråt var han så lycklig att han såg ut att nästan spricka. Vad vi skrattade åt honom både jag och vår sim-hjälp.
Min förhoppning är att han kan simma på eget bevåg i sommar, nere i drevviken. Eller kanske även simma iväg med Ila-fisen när hon är ute och “gymmar” i vattnet. Hittills har han ju bara inväntat henne vid strandkanten hela tiden….

Jag har hunnit med att fylla år, men nu för tiden är det ju ingen big deal känns det som. Ibland nästan lite “jobbigt” att man ska uppmärksammas men sedan när man ändå blir uppmärksammad så blir man ju såklart jätteglad. Vad barnslig man är =).
Jag fick presenter, trots att vi inom familjen sagt NEJ till sånt. Av mamma fick jag ett par örhängen som är så JAG att det inte var klokt. Det var ett par små älgar som hänger, och innan själva haken i örat sitter en blå sten. Jag+älg+blått är ju bara klockrent =)
Pappa hade köpt lite trisslotter till mig och broren (som fyllde 25:e mars) men jag vann bara en 25’a. Men det är alltid kul och lite spännande att skrapa. Ska såklart byta till ny lott, för just DÄR kan ju miljonvinsten ligga…
Broren kom hit och hade med sig tårta, en supergod han köpt i Oxelösund innan han åkte därifrån på förmiddagen. Han och jag delade på fikat, lättare så.
På kvällen så drog jag och mamma hem till Sussi & Nicke, och där väntade även Christer och Nina & Jenny. Det blev supergod mat med fläskfile & ädelost med pasta till, hemmabakad tårta som lilla Jenny lagt hela sin själ i att dekorera den. De hade även fixat present (jisses vad bortskämd jag är…) och jag fick en vinkaraff med samma handmålade mönster som mina fin-vinglas, och en liten vas/mjölkflaska med samma målade färger men lite annan form på målningen. Till detta helt UNDERBARA tulpaner som är blodröda med gula flammor. Ojoj, tack snälla ni!!!

Idag kom söta Madde förbi för att fika, snacka massa hund och så ville hon såklart gosa massor med Virre. Hon var kvar en lång stund och det var mysigt!
Efter det kom Greta och Annika (schäfer-Annika) för att fika lite. Annika lånade även med sig en “mormor-bur” i valpstorlek då hon om en vecka äntligen blir med hund igen. Och så råkade hon säga att hon letade efter ett vinställ och jag som just bestämt att kasta mitt ena… Så jag blev av med vinstället också. Toppen när vänner kan rensa bland möbler och interiörer hos en.

Nu ska jag ta och göra mig lite middag och sedan slappa i soffan innan det är dags för kvälls-promisen med grabbarna!

Kram



2010-04-01 Virres simning

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:40:59

Han blir faktiskt duktigare och duktigare på att simma. Jodå, klart att han KUNDE simma redan innan men det ska ju gå lugnt och sansat till plus att han ska använda benen mer och mer rätt för musklernas skull.
Idag var hans 5:e lektion och han fick idag (precis som de föregående 2 passen) simma 2min/2min/2min/1,5min. Nästa gång ökar vi, anledningen till att vi inte ökat de två sista gångerna är för att han fått lite träningsvärk.

Han är FULL av koncentration när han simmar, håller stenhård kontakt med sina svarta, romantiska, brunnsdjupa ögon. Idag var 2:a gången som han fick gå ner på rampen själv och alltså inte blev ilyft. Tro’t eller ej, men han gick faktiskt ner själv efter att ha stått och gråtit en skvätt i några sekunder över sin “situation”. Kändes nästan som att han grät _ett, två, tre KÖR_ och sen steg han ner i vattnet.

Virre är som vanligt väldigt vänligt inställd till alla “lärare” som simmar med oss. Idag var det ytterligare en ny och med lycka fick hon sig både en och två pussar innan det var dags att gå ner i plurret. När han simmat klart så är han såååååååååååå glad och svansen går som en propeller. “Jag klarade det! Såg ni?” Söt-Nisse.
Han gillar momentet luftblåsning för att bli torr. Det är som en dammsugare som blåser rätt hård luft och det är ju så himla skönt! Speciellt på rumpan, då börjar han steppa sådär som han brukar när man kliar honom på rumpen.

I helgen är det Lilla Stockholm, som alla påskar, och jag kommer i år bara titta. Har lovat att ev. ställa en Viruz-brorsa men vi får se. Jag är inte så väl inställd till domaren så det kanske är dumt att gå in med en jycke och hysa agg direkt… Annars är det SM i Freestyle på söndagen och jag tänkte nog faktiskt titta på det. Jag har sett bara några få svenska ekipage under åren så det ska bli kul att få se om SM håller en högre klass än jag inbillar mig. Tyvärr kommer nog inte King starta (Breakpoint’s King of Frida) för hans matte är stor-gravid. Fast nu innan jag tryckte på spara så läste jag hennes blogg och kanske STÄLLER UPP. Jag tar med mig kameran ifall att. Jag gillar Kingen och ser mycket av “min och Paschas kärlek” i Karro & King. Det är något speciellt med att ha bara en hund, och en så speciell hund då.

Nåja, nu ska jag nog ta fram lite chili/chokladglass och smaka på i soffan framför TV’n. Sedan blir det nog en inte alltför sen kväll i säng. Imorrn kan man få sova hur länge man vill, trots att det är fredag. Vilken lyx är inte det !!!???



2010-03-19 Simma med Virre och rådjursstek

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:40:36

God morgon

Är hundvakt sedan igår hos mamma. I morse vid 6.30 så kom Sussi med sina tjejer, jag och Virre mötte dem på våra lite kortpromenad. Vi gick sedan in och småpratade en stund och jag gjorde mig ett par smörgåsar till
jobb-frukosten. Sedan gick jag hemifrån för att gå till bilen…

Väl på väg till mammas parkering så ser jag något på marken, framför en av de parkerade bilarna ligger något. Lite närmre fram ser jag att det är ett rådjur, ett fjolårs-kid. Jag har ju gått en “hjärt- lungräddnings-kurs” så
jag tar snabbt pulsen på den lille, men inget… Tvärdöd stackaren, men inte helt stel ännu. Så den kan inte ha legat länge.

Jag ringer polisen som ber mig upprepa mig när jag just sagt “jag har hittat ett dött rådjur på parkeringen” =). Hon kopplar mig till Skogås poliskontor men där går bara signaler efter signaler fram. Medan jag
väntar kommer ägaren till bilen som rådjuret ligger framför… Ni skulle sett hans ansiktsuttryck =). Först frågade jag om han var hungrig, men det var han inte. När jag förstod att det var hans bil sa jag “du får inte
köra härifrån, detta är en ju en brottsplats”, jag kände mig som värsta CSI-medarbetaren =)))))

Fortfarande väntandes med luren i handen så flyttade jag på kidet till nästa parkeringsficka som var tom och killen sa att där aldrig står någon i alla fall. Till slut kom jag tillbaka till växeln och då svarade en
person att Skogås inte är bemannat så tidigt, vad gäller saken? Jo, det gäller ett dött rådjur på vår parkering. “va?”. Hon kopplade mig vidare till ledningscentralen.
Där fick jag också upprepa en gång till att det var just ett dött rådjur på parkeringen, ingen tror mig =). Jag talade om exakt vid vilken gata det låg så hon skulle skicka en viltvårdare. Jag sa då att jag har flyttat på det, till en egen
parkeringsplats… Hon blev tyst en stund och sedan sa hon “oooook, då skriver jag det =)”

Hoppas nu att viltvårdaren hittar det, så ingen hungrig person har gått och snott hem det till middagen =)
Den blödde från munnen så jag gissar att det blivit påkört en bit ifrån och sedan irrat runt och lagt sig att dö just där. För inte kan det i alla fall ha blivit påkört inne på parkeringen, så fort går det inte att köra
att ett rådjur inte kommer undan.

Annars hade Virre sitt första simpass i onsdags. Det var väl inte med bravur godkänt men ganska ok med tanke på att han iiiiiiinte gillar vatten=). Han fick köra 4 pass på 30 sekunder var, första passet bara plaskade han för fulla muggar, jag kan säga att vi var “mindre torra”, jag och läraren hehe. Andra och tredje passet simmade han riktigt bra och fjärde passet simmade han bra i 15-20 sekunder sedan var han helt slut. Snutten… Under hela tiden har han den mest fängslande blick, rätt in i mina ögon. Kontakt är inte något av hans sämre sidor. Ni som har Greco-ättlingar vet vad jag pratar om, dessa SVARTA ögon som bara “naglar fast en” med blicken. Underbart!!!

Han använde sitt bakben bra, nästan för bra sa läraren. Han kämpade på tappert och jag var trots allt jätteimponerad över honom. Ingen direkt träningsväkr dagen efter, det sa läraren annars att han med all säkerhet skulle ha och att jag INTE skulle oroa mig om han då haltade mer än innan. Men som sagt, jag märkte inte speciellt av det.
Nu ska han simma på måndag igen, och sedan har vi ett pass på fredag som avslutas med ett sjukgymnastpass hos Anna på plats i Haninge. Spännande. Snart är det 6 veckor efter operation och jag är fortfarande positiv !!!
Ha en underbar fredag, snart är det HEEEELG !!!



2010-03-04 Drygt 3 veckor har gått nu!

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:38:12

Halloj!

Nu har det gått drygt 3 veckor efter Virres operation och jag är fortfarande så himla tacksam över att jag valde att låta göra titthålsoperationen så att korsbandet kunde fastställas som trasigt. Lillgrabben

Ärret är jättefint nu och pälsen kommer mer och mer. Snart ser man nog inte att han saknar pälsen vid första anblicken utan först när man tittar på hans ben. Det svarta kommer nog snart att täcka rätt bra.
Han använder benet bra tycker jag, mer och mer stabilt på de korta promenaderna. Såklart får han fortfarande inte hoppa in och ut ur bilen och vi går inte i trappor. Det är alltså fortfarande källargången som gäller när vi ska in och ut ur lägenheten. Vi får se vad Anna säger nästa vecka på återbesöket, kanske vi snart kan gå sakta i trapporna och så börjar simma så småningom för att bygga lite muskler. Just nu är hans högra lår säkert bara hälften så stort som det vänstra/friska.

Madde är fortfarande min ängel. Hon & ila kommer ibland och hämtar Pascha så att han får en långpromenad. Du är så go Madde, Pascha njuter i fulla drag över att komma på långis och förmodligen är han stolt över att komma iväg med just dig och just utan Virre.

Tänkte dela med mig av lite bilder, lite av varje. Först senaste bilden på såret på knät:

Sen några härliga bilder på “mina” rådjur som går på baksidan. De håller sig här mest hela dagarna, mor och son.Så tänkte jag bjuda på några koltrastar. De sitter i flockar i träden här utanför, har aldrig sett det förut. Men kanske det beror på den ovanliga vintern? Här är det dags att släcka törsten med lite snö.Och varför inte passa på att pressa sig mot snön lite för att försöka tvätta sig Lite sköna vinterbilder är även dessa, också tagna utanför lägenheten.

Namn:
Skönt att det verkar gå åt rätt håll med virre. Jag känner för honom för jag gjorde en magnetröntgen på mina knän i januari och förutom artros hade jag meniskproblem och korsbandsditon. Jag vet alltså var han går igenom. Hoppas han är bra snart.

gunnel:
Sorry glömde tydligen att ange mitt namn . :=(

Bettan:
Så fint knät har läkt och nu är det bara att bygga muskler så är ni snart igång igen, fortsatt lycka till med rehabiliteringen
kram Bettan

Raija:
Hej Carro o pojkarna! Vad roligt att Viruz hämtar sej fint! snart är det hopp o skutt som vanligt igen :o)
Fin bild på lilla rådjuret. Bjud gärna dom på potatis- eller morotsbitar och vatten. Att rådjur vågar sej så nära bebyggelse beror på att dom är HUNGRIGA. Denna långa vinter tar livet av många rådjur. Hälsningar från Raija & Co

Carro:
Hej Raija Tack för dina rader!
Rådjuren finns faktiskt här mest hela tiden även utan snön, så jag tror att de även känner sig trygga. De har varit inpå knuten ända sedan jag flyttade hit för 9 år sedan. Gulligt!!! Visserligen har det gått upp och ner vad gäller synligheten, men de går alltså även precis utanför mitt staket trots att hundarna är ute, de är coola och jag tror att de känner att hundarna inte bryr sig . Vi har även hare ibland och häromdagen såg grannen en räv traska förbi, lite mager men grann i färgen och jämn i pälsen tack och lov.
Inte kan man tro att vi bor i Stockholm, men just Sköndal är ett litet guld-hål undangömt från de andra större bostadsområdena.

Evy Sandström:
Så fina bilder. Jag har ju en tam koltrasthane här som kommer flera gånger om dagen.
Rådjur i massor.
Hoppas nu bara att Viruz blir helt frisk med tiden. Måste vara mer än jobbigt att hålla honom lugn och stillsam.



2010-02-14 HAPPY VALENTINES DAY !

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:32:01

Virre har fått ett nytt smärtstillande plåster, tack och lov. Han hade rätt ont i benet och med det följde att han liksom i panik plötsligt kastade sig upp, for iväg en meter och sedan kastade sig ner igen. INTE bra för läkningen. Nu är han lugn igen.
Han är INGEN bra drickare just nu, så det blir mjölkblandat vatten för att han ska känna sig privilegierad och dricka bara för det. Och det gör han. I morse åt han kvällens mat också, men med lite mjölkvatten på först. Han var jättehungrig så jag förstår inte varför han inte äter själv, maten har stått hos honom i hallen hela tiden plus att han har tillgång till torra kulor som alltid.
Japp, hallen är hans boning för tillfället. Jag kände att hallen+köket blev för mycket för honom, då tog han tillfället i akt och gick lite väl mycket. I hallen har han dessutom uppsikt över oss, om han vill, och han är liksom med i händelsernas centrum lite då man ju passerar hallen både om man ska på toa och om man ska till köket.

I förrgår skrämde han livet ur mig då han plötsligt kissade på 3 ben, stående på det dåliga benet. Jag stod ju så pass nära att jag var beredd att greppa honom om balansen svek, men han klarade det. Berättade det även för veterinären som ändå menade att det ju är bra att han använder benet, bara han inte leker stålmannen och tror att han klarar vad som helst. Fast det sätter ju hans korta koppel stopp för.

Förresten GUNNEL FERM !!! Tack igen för det korta träningskopplet jag fick av dig för ett par år sedan, du kommer ihåg det som var rött/svart och ca 50-60 cm långt. Passar helt strålande även för rehab-promenader, kanon !

Jag är JÄKLIGT tacksam över att jag bor i källarplan och har min altan. Perfekt för rastning av skadeskjuten kråka, eller förlåt: Virre ska det stå. Dessutom så kan jag ta mig ut via källargången, upp på entré-nivå via en stig i stället för trappor och sedan komma till parkeringen den vägen. Annars blir det att bära Virre i trapporna vilket ju i och för sig går men det är bökigt. Speciellt om man har Pascha med sig också och kanske någon matkasse eller så…

Jag har kommit fram till att jag ABSOLUT inte ska använda krämen jag fick av veterinären, den som skulle hjälpa till att få bort blåmärkena. Den gör att han blöder mer ur såren. Kanske slump, men det har alltså slutat blöda om jag slutar med krämen, och börjar igen om jag använder den. Såklart med fördröjning, inte på en gång. Men då kan vi ju klara oss utan, blåmärket i sig dör han inte av. Jag har själv fått sådan salva när det blev lite fel vid en blodtappning, och blåmärket försvann fort. Men det kanske inte är bra vid öppna sår helt enkelt…

Böj-/streckövningarna och masseringen går bra, men Virre tycker synd om sig själv. Lilla blåmesen, han ligger och ojjar sig när vi kör och så tittar han lite under lugg på mig som för att få bekräftelse att det faktiskt ÄR synd om honom. Han är så söt men jag ömkar honom inte, fa’n vet hur blödig han skulle börja bli då hehe.

Nä gott folk! Nu ska jag äta lite frukost för att sedan vid 11.30 åka till modern för att vara nyfikna grannar och kolla på 2 visningar i husen i närheten *fniss*. Sedan hem igen och VAV’a lite mer (Vård av vovve) och se om det är något lustigt på dumburken.
Ha en underbar Alla Hjärtans Dag idag, hoppas ni känner er älskade på ett eller annat sätt !!!

Carin:
Tack älskling. Vi ses snart.

Gunnel:
Kul att du har fått ny användning för kopplet. Jag hoppas att Virus snart blir bättre

Madde:
Åh älskade lille Virre, han är en sån liten kämpe, för att inte tala om vilken kämpe DU är!
Hur går det för Pascha då? Har han trååååkigt lille stackarn, hehe.

Carro:
Tack Gunnel och mams !
Jodå Madde, Pascha har det nog bra. Han står och tittar ibland på Virre i hallen, men går sedan tillbaka i vardagsrummet och lägger sig i soffan. Tror att han myser lite ändå över att han faktiskt FÅR vara i vardagsrummet och soffan, och inte lilla Vicke-Virre
Kram och go’kväll!!

Monica:
Ja du när jag såg hans sår var jag glad att det inte var jag som skulle sköta om honom, hade blivit röda linjen till veterinären varje dag.Få dom och ta det lugnt är inte lätt, undrar om det inte är lite Belgare i Signe
Klart att han har ont gubben men sedan får du tänka på att han är av manskön vilket förvärrar allt
Ha det bra/Kram

Carro:
Monica: amen !!!
Hoppas Signe blir bättre och bättre, läste om hennes småpip etc och jag tror som du, ibland blir vi mer medvetna om ljud och beteenden bara för att vi plötsligt har hysterisk uppsikt över dem. Kram kram

Bettan:
Nu är ni på G i alla fall och nu kan det bara bli bättre!
Kram



2010-02-10 Nu är han hemma !!!

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:30:16

Nu har jag varit och hämtat sötaste Viruzet i världen. Det är en slagen hjälte, trött och seg, men ändå vid gott mod.

Monica:
Vilken slagen hjälte, ge sötnosen en puss från mej.
Ja du mitt mammahjärta gråter när jag tittar på henne, men här kastar vi inte in handduken i halvlek.Hoppas att det bara är falskt alarm och att det inte är några fulingar.
Kramen

Karin & Etza:
Stackars Virus. Men tänk vad skönt att de hittade felet. Nu kan ni ju börja tänka framåt igen.
Vad härligt Carro.
Många pussar från mig och Etza.

Carin:
Snyggt med brynjan och snaggat hår. Fattas bara en kall bira och en rap i TV-soffan för unge herr Hells Angels 🙂

Bettan:
Lycka till nu med Virus rehabilitering!
Kram Bettan

Madde:
Men lille pirre då, men nu är han på väg till sitt vanliga liv igen iaf



2010-02-09 Så lycklig och lättad att man kan gråta… eller det var ju precis det jag gjorde!!!

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:21:04

Ja, i morse lämnade jag alltså lille Virre på djursjukhuset för att de skulle göra en titthålsoperation på hans knä. Vi har ju tyvärr inte fått bukt med hans hälta utan den kommer vid ansträningning.
Jag tyckte mig avläsa i veterinärens blick att hon inte trodde att hon skulle finna något klockrent fel, men vad gör man. Utan logiska och tydliga symtom vid böj/sträck/palpering så är detta sista utvägen

Vid 13 ringde de och berättade att de faktiskt hade funnit korsbandet svullet och inflammerat och dessutom så var övre fästen till hälften lossnat. Så de gick vidare och gjorde en TPLO-operation på honom. Den är relativt stor så han får vara kvar nu på djursjukhuset för att hämtas i morgon. Lilla skrutt-Virre-Pirre-Lingonstrut, mitt lilla hjärta! Jag är så glad att tårarna kommer lite nu och då, nu har han en JÄTTECHANS att bli helt återställd, älsklingen.
Detta har verkligen varit en enorm pärs, och än är det såklart inte över. Nu väntar väldigt petig rehab och förmodligen även simning för att bygga muskler när allt läkt. Men skam den som ger sig, det bästaste VIRUZET i världen ska bli återställd och redo att terra er alla som önskar !!!!!!

Madde:
Jag är såååååå glad för er skull!!!
Vi vill bli terrade i maaassor så fort han kan gå på benet och Ila vill ju hångla så fort det tillåts <3

Mamma:
Jaha, så snart är han tillbaks, hoppandes i min säng på morgnarna, dykandes ned under täcket med sin kalla nos.
Fast … jag måste nog säga att jag har saknat det lite grand 🙂
Jag är så glad att du är glad, mitt hjärta.

Rebecca:
Åååhhh så glad jag blir för er skull! Vilken underbar läsning – nu har du snart din vanliga Virus igen 🙂
Många kramar

Betttan:
Toppen att de hittade något, då blir han bra igen, Så glad jag blir för din skull!!! Nu har du rehabiliteringen, men den fixar ni, det är värt varenda minut man lägger ner på den även om det känns jobbigt i början, men man anpassar sig och man får motivation när man ser att slutresultatet blir bra. LYCKA TILL!!!
Kram Bettan

Gaia:
Gaia vill skicka krya på dig hälsningar till Virus!

Monica:
Hoppas han blir helt bra nu och kan vara som en riktig belgare igen= fullt ös medvetslös.
Här har det gått sämre, ser mörkt ut för Signe
Ha det/Kram

Röd m svart ridge:
Lycka till!
Jag har gjort samma operation och jag kan hoppa i djupsnön igen!

Carro:
Röd m svart ridge (vem du än är) TACK för att du delade med dig av infon. Det känns gott att höra om andra lyckade operationer och ger en möjlighet att se framåt!



2010-02-04 Lite glädje sprider sig i Sköna Sköndal

doggies Posted on Sun, September 26, 2010 19:19:26

Spader Ess Miss Fajta tog sig en liten biltur till den Stora Hufvudstaden för att träffa världens snyggaste och bästaste Virre. Tycke uppstod, åter igen, och nu väntar 9 långa veckor. Vi förväntar oss både Groenendael och Tervueren, och beräknad födsel blir runt 6-8 april. För mer information titta på planer på min hemsida eller gå vidare till kennel Spader Ess.



2010-01-21 Förlåt, men jag har så sällan lust att skriva…

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:16:01

Jag tycker att en blogg inte nödvändigtvis behöver uppdateras varje dag utan när det faktiskt finns något att skriva. Jag är nere i en negativ period känner jag, för något kul att skriva finner jag inte…
För tillfället är tex tema Virre inte varken bättre eller sämre, egentligen står vi på samma ruta som i somras när han först blev halt. Vi har fått ner knölen i storlek även om vi inte fått bort den. Det som är kvar är nog ärrvävnad och försvinner det är det helt upp till Virres kropp att sköta det.

Han kan springa på löpbandet (och gör det gärna) utan att bli halt. Självklart låter jag inte honom trava i all evighet utan vi håller på i kanske 10 minuter inkluderat skritt i början och i slutet. Men så var det det där med att låta honom vara lös lite då och då för att låta honom belasta sig i vardagen… Virre är som Virre är, blir han släppt så MÅSTE man springa ärevarv, är man lös så MÅSTE man hoppa känguru framför näsan på Pascha “bara för att”, är man lös MÅSTE man hoppa sidledes över snövallar för att det är så jäkla kuuuuuuuuuuul. Det spelar ingen roll om han varit kopplad i 4 veckor eller i 4 minuter, det är samma lycka varje gång. Men ni som känner oss, ni vet att det ju är så vi känner Virre. Hade han inte gjort såhär så hade det inte varit Viruz.

I alla fall, han går på rimadyl 2 ggr per dag och har gjort det sedan ca 1 månad. Ser inte större skillnad men jag och veterinären var överens om att han ska fortsätta gå på det en längre period för att inte riskera något om vi slutar med den just nu. Även om vi inte SER att den hjälper så kanske den gör något bra i alla fall… Den 9:e februari så ska Virre in på titthålsoperation. Egentligen förväntar vi oss inte att hitta något, men jag ÖNSKAR SÅ INNERLIGT att det är så enkelt att de hittar ett slitet eller uttänjt korsband. Att det inte är av, det vet vi, det hade ju synts tydligt i rörelserna, men om det “bara” är skadat så kan det ju vara så att Virre är en jävel på att dölja det…
Om, alltså OOMMM, det är korsbandet så fortsätter man med en större operation som kallas TPLO. Länk till en bra artikel HÄR. I så fall har han stora chanser att faktiskt bli bra igen.
Om det inte är korsbandet och man inte heller hittar något annat, ja då vet jag inte vad vi gör. Hur lång tid ska jag sätta som gräns att gå med Virre såhär? Han mår absolut inte bra mentalt av att “vara” på det här sättet, och jag tänker inte släppa honom vind för våg så att han får ont varje dag. Hur mycket rehab är man villig att ge sin hund? Ja, med ett mål kan jag säga HUR MYCKET SOM HELST. Men utan mål är det svårt. Som sagt, var går gränsen…?

Jag hoppas att alla ni som läser detta, vare sig ni känner oss eller inte, håller tummarna för några kloka svar den 9:e februari. Då står i alla fall världen stilla för mig…



2010-01-01 Nyårsafton i Sköna Sköndal !!

doggies Posted on Sun, September 26, 2010 19:15:38

Mamma kom vid halv sju eller nåt. I trappen mötte hon min nya granne som var på väg ut på galej. De har en stor hanhund, schäferblandning, som skulle vara ensam över nyår för de skulle på fest. Han är tydligen helt skottfast och ligger nöjd med ett tuggben hur länge som helst när han blir lämnad. Vi erbjöd oss att annars ta in honom hit (han har ungefär Grecos mentalitet så jag är säker på att det hade funkat även om de inte känner varann och aldrig egentligen har träffats). Men han fick vara kvar i lägenheten och jag fick deras mobilnummer ”just in case”.

Fördrink hade vi, en glögg som heter Christmas delight. God kall så den slank ner bra.
Sedan åt vi avokado och skagenröra till förrätt. Till extra förrätt åt vi sedan friterad camembert med hjortronsylt, så underbart gott. Efter det skulle vi äta huvudrätten, men vi inväntade Madde och Ila. När de kom dukade vi fram räkor, ägg, majonäs och rostat bröd. Så satt vi där och skalade och åt och drack ett gott VITT vin för ovanlighets skull. Nej då, Madde hade julmust i sitt glas.

Vi hade ett extra öra på grannens dörr kring tolv för att lyssna att vovven inte var ledsen. Inga problem, han var tyst 00:15 så då sms’ade jag matte att allt var lugnt.
Under kvällen hade vi jättemysigt, kollade på animerad film (Madagaskar) och pratade skit samtidigt som vi åt.
Craig ringde också och vi pratade rätt länge med honom. Bla kom vi fram till den kloka insikten att det inte är så konstigt att lilla Easy inte reagerar på ljuden. Han har ju inga öron stackaren. De är så små att hörselgångarna förmodligen är helt igenväxta.

För vår del är det bara Pascha och Soya man är lite orolig för på nyår, men båda två (eller ALLIHOP) låg och sov, gosade, åt eller gjorde annat under hela kvällen. Ingen brydde sig det minsta om bomberna ute. Vi hade tv’n på lite högre för att dölja lite grann plus att vi hade en cd-skiva på som gick i bakgrunden. Jag tror bara att det var en enda gång som vi fick se oss besegrade av nyårssmällarna, det var när Soya var ute och kissade som det kom en stor bomb, hon tyckte det var lite onödigt och ville inte vara ute mer. That’s it.
Lilla Easy hörde verkligen INGENTING, jag tror att det är skitbra att valpen får vara med på nyår så här tidigt i livet, förstå vilken makt att kunna få in en sådan naturlig del i vardagen som nyår är, att få in det i deras hjärnor som bara suger åt sig allt i denna ålder i stor naivitet. Perfekt!

Virre var ute och kissade 23:50, han viftade inte ens på öronen utan gick och sniffade i snön. Pascha var ute strax efter tolv och kissade lääääääääääääänge helt avslappnad trots att det small fortfarande. Så himla skönt! När det var som värst vid 24:00 låg alla hundarna (Pascha, Virre, Greco, Soya, Easy och Ila) och åt torkade kalv-öron och jag, mamma och Madde skålade i fusk-champagne. Fluffan satt på soffan och tittade. Vid ett tillfälle sprang hon iväg till hallen lite smårädd, men hon kom snabbt tillbaka till vardagsrummet och var sig själv igen.

Madde och Ila gick hem vid 1-tiden någon gång. Mamma och jag började bädda i bäddsoffan och göra i ordning Paschas bur där Easy skulle sova. Hej och hå, det tänkte han INTE !!!! Han vrålade som en stucken gris, det lät verkligen som att någon höll på att ta livet av honom. Jag har ju grannarna att tänka på, det är rätt så lyhört, så till slut ställde vi buren dikt mot bäddsoffan så att han hade mamma nära, då somnade han fort.

Tyvärr hade mamma glömt alla sina mediciner så hon har inte sovit speciellt inatt. Nu har hon, trött och sliten, åkt hem för att ta sina tabletter och för att få sova en stund.
Jag ska dit under dagen för att dels fota lite Easy till Craig och Julie, lite profilbilder tänkte vi. Och dels så vill jag ta ett fint kort på mig och hundarna i soffan, välklädd och snygg. Sedan är det skidor vid halv 4.

Men nu ska jag också sova en stund till, lugnet har lagt sig och hundarna sover redan igen.

Puss och kram allihop. GOTT NYTT ÅR !!!!!



2009-11-22 Lasermannen, eller jag menar LAZER-VIRUZ

Viruz korsband Posted on Sun, September 26, 2010 19:14:30

Idag var Virre och jag på laserbehandling för andra gången. Vi besökte för första gången Haninge Hundhälsa (f.d. Hundkuranten) som är vår sjukgymnast Anna Holmgrens “skötebarn”. Hon startade upp allting tillsammans med min ekonomitjej Eva Bergfast.
Vilket fint ställe! Fin och lugn inredning, välkomnande, 2 stora pooler för rehab och friskvård och så lokaler för utbildning och rum för behandling. Jättefint. www.haningehundhalsa.se

Första laserbehandlingen var på Södra Djursjukhuset, i samma korridor där Virre befann sig efter operation. Han var INTE speciellt glad över det utan för första gången såg jag en något stressad och obekväm kille. Detta var som bortblåst nu när vi var i Haninge. Tjoho, här är jag – skrek hans kropp när vi kom in. Han blev lite utskälld av en stor Labradorhane men svarade inte upp, duuuuktig kille. Han hittade en liten Collietös (tror jag då hon var både näpen och inte så stor). I alla fall fick vi gå förbi en av poolerna för att komma till rummet vi skulle vara i. Virre var nyfiken och ville kolla över kanten till poolen men jag hade ingen större lust att hämta tillbaka honom blöt så vi gick bara förbi.
Vi väntade på Anna och de 7 eleverna till henne som skulle kolla. Snacka om att Virre blev glad över att få vara mittpunkten, alla var ju där för HANS SKULL !!! På vanlig Virre-manér så hälsade han på alla och fick klapp och kel tills vi sa att vi faktiskt hade ett ärende… Upp med honom på en tjock och stabil madrass och så jag och Anna på varsin ände. Virre låg på högersidan så att hans skadade knä var nederst och knölen fri när man böjde bort det andra benet.
Medan Anna arbetade med Virres knöl och lasern så svarade hon på elevernas frågor om själva behandlingen och jag svarade på lite frågor om Virre och hans skada, hur den uppkommit och vad jag har gjort i rehab-syfte. De hade alla fått se bilden “agilitygungan” som Lisa Bång tagit på Virre på Gotland. Där är vi tämligen säkra på att det är starten på eländet (bild 6:e oktober i bloggen).
Flera gånger fick jag hålla emot honom, för han ville absolut lägga sig på rygg. Han är ju för jäkla söt, mitt Viruzzz.
En av eleverna tog min systemkamera och fotade lite, TACK Lotta Skoog !!! Det är alltid kul och givande att faktiskt fota vad man håller på med. Det är också lättare att komma ihåg om man har bilder att fräscha upp minnet med. Foton kommer här nedan från vårt lilla äventyr idag.
Virre har börjat gå jättefint på löpbandet förresten. Han är numera helt lös (har varit kopplad för att känna mig säker på att han inte bara hoppar av. Kopplet har givit honom ett tecken på att bara göra som jag säger haha). Han både travar lätt och går lugnt och säkert. Han kliver dessutom numera på när jag sätter på strömbrytaren. Jag tror att han inser att om han ska få springa lite så är det faktiskt maskinen som gäller.

Gu’ vad jag älskar mitt Viruzzzz



Next »